Skotertoken

 

Ja April har enligt mig gått i en rasande fart för snart är det ju 1:a maj så det har gått fort.

Annars sen senaste inlägget så har det rullat på som det ska, lite väl fort ibland men det är bara att hålla i sig och hänga med.

 

 

 

Annars så har Nikon fått vara ute en sväng vilket har varit väldigt uppskattat av denna sötfia.

Vi har ju också börjat lite med att hon får komma ut liten stund innan jag beger mig till jobbet vilket alltid är mysigt då detta är en söt liten mysfia.

 

Märks ju verkligen inte alls att det är påsk på ingång.

Det har varit totalt kaos i huvudet plus att det har varit hur mycket kunder som helst idag på jobbet och att man dessutom har suttit i kassan typ hela dagen och har då inte hunnit någonting annat än just kassan vilket var lite frustrerande. Men sånt händer, bara bita ihop och se glad ut trotts att man är typ skitstressad och sjukt trött så är det bara att dra på ett leende. Så längtar nå så kopiöst till ledigheten som tillbringas i stugan med familjen.

Så nu är det bara att bita ihop och köra på de sista dagarna innan ledigheten.

Läängtar verkligen till ledigheten nu, min hjärna behöver det känner jag efter denna jobbvecka

 

 

 

Jag är då en riktigt nöjd och stolt fågelägare då Nikon första gången någonsin har varit utanför sin bur och det gick faktiskt riktigt bra, såg ut som en liten groda som var på golvet bara då styrkan i vingarna inte riktigt finns där, än men snart så är vi i lika bra flygkondition som Pixel.

Men vi är på gång så snart är vi lika snabb som Pixel 

Nu har vi verkligen kommit en bit i vår träning och jag är verkligen stolt över denna toksöta undulat. 

Idag har vi faktiskt befunnit oss utanför buren men det var i korta stunder men vi går helt klart åt rätt håll och jag är verkligen glad och överlycklig för det känns riktigt bra just att det går så bra.

 

 En av de nyaste bilderna på min tokigt söta lilla tokpanna

 

 

 

 

Eftersom det går så bra med min och Nikons träning så är vårt lilla mål nu eller snarare mitt mål, att lyckas få med mig frökenfräken utanför buren. Vill inte tvinga ut henne därifrån så det blir steg för steg även där, precis som det blev innan hon insåg att handen inte var farlig...

Men det ska gå det med har jag minsann bestämt mig för så nu är det bara att bita ihop och köra på. Nikon har vid flera tillfällen nästan varit utanför buren men har då flugit in i buren igen, det är lite som ett steg fram och två steg bak typ men hon är jätte duktig och jag är verkligen stolt över denna tokigt söta tokpanna.

 

Så åt rätt håll går vi i alla fall och det känns faktiskt riktigt bra...