My little sweetie
Sitter faktiskt och tänker på gårdagen då Pixel var utanför buren för första gången.
Det var verkligen en härlig känsla då man tagit ut Pixel från buren och sitter där och håller i honom, det var bara en såå härlig känsla att få hålla i min lillgrabb som betyder mycket för mig.
Då jag öppnade upp handen så satt han faktiskt kvar en stund i min hand innan han tog första flygturen.
Men då vi flyttade upp buren till köksbänken och satte honom där så satt han som ett litet ljus som dessutom klev på självmant upp i min hand en gång och så fick man även stå och klappa honom där han satt på burtaket.
Han är då helt klart motsatsen till familjens första fågel som typ bet i allt.
Pixel är då den absolut bästa och även den finaste som finns!
Love You Pixel!
